Humanistisk och samhällsvetenskaplig specialisering, HUM

Om ämnet

Ämnet humanistisk och samhällsvetenskaplig specialisering möjliggör en tvärvetenskaplig eller inomvetenskaplig fördjupning inom ett valt kunskapsområde. Det ger möjlighet till ett vidgat perspektiv på humaniora eller samhällsvetenskap genom fördjupade kunskaper inom området. Humaniora och samhällsvetenskap kan omfatta många olika akademiska discipliner, till exempel filosofi, genusvetenskap, historia, konstvetenskap, medier och kommunikation, nationalekonomi, psykologi, språk, språkvetenskap och statsvetenskap.

Undervisningen i ämnet humanistisk och samhällsvetenskaplig specialisering ska syfta till att eleverna fördjupar sina kunskaper inom ett valt kunskapsområde. Eleverna ska ges möjlighet att fördjupa ett vetenskapligt förhållningssätt, till exempel genom att diskutera teorier och pröva hypoteser. Undervisningen ska också leda till att eleverna utvecklar förmåga att använda relevanta begrepp och metoder inom kunskapsområdet. Eleverna ska ges möjlighet att utveckla förmåga att vara källkritiska samt resonera kring och presentera resultat. Dessutom ska undervisningen ge eleverna möjlighet att relatera de fördjupade kunskaperna inom humaniora eller samhällsvetenskap till omvärlden samt bidra till att de utvecklar förmåga att omsätta kunskaperna i handling.

I undervisningen ska eleverna ges möjlighet att på ett fördjupat sätt arbeta med vetenskapliga metoder inom humaniora eller samhällsvetenskap. I undervisningen ska eleverna dessutom ges möjlighet att uttrycka kunskaper och föra resonemang såväl muntligt som skriftligt samt med hjälp av modern informationsteknik.

Undervisningen i ämnet humanistisk och samhällsvetenskaplig specialisering ska ge eleverna förutsättningar att utveckla följande:

1. Kunskaper om det valda kunskapsområdet.
2. Förmåga att bearbeta, analysera och diskutera kunskapsområdet ur olika aspekter samt att relatera kunskapsområdet till omvärlden.
3. Förmåga att använda begrepp, metoder och teorier i arbetet med kunskapsområdet.
4. Förmåga att tillämpa ett kritiskt förhållningssätt i arbetet med kunskapsområdet.
5. Förmåga att praktiskt omsätta kunskaper inom området i olika sammanhang.
6. Förmåga att presentera kunskaper inom området i olika sammanhang.